Hamburgön

Hamburgsund är ett levande samhälle året runt. Här finns all service du kan behöva, t ex välsorterad affär ICA Skutan, ombud för Apotek, Post och Systembolag, bank, restauranger, fiskaffär, gatukök, varv mm mm.

VÄSTERUT HAVET
Västerut havet, såklart. Västerhavet. Hamburgö reser sig med hög och mäktig kustlinje, avbruten av ett antal sprickdalar, där människan slagit ner bopålar, fiskat och ankrat fraktskutor, eller huggit sten och under senare tid anlagt badplatser. Sjöviken, eller Taskan som det en gång kallades, minner om den intensiva och lönande fraktfart som bedrevs här fram till 1950-talet. Du hittar Stora Stenar och höga bergknallar, du hittar jättegrytor och svävande klippblock. Här finns tvära stup, lena granithällar och strandängar blossande av blodnäva. Vegetationen är strängt ansad av vind och salt och av mager jord.

 

MORKULLAN SVISCHAR
Morkullan svischar förbi, över hustak och alm. Gök och göktyta ropar i vårvärmen. Hamburgö är en grön ö! Rik på blommor och bin, på hagmarker och skogsdungar.

Om Dalsland är ett Sverige i miniatyr, då är Hamburgö ett Dalsland i miniatyr...

Mitt på ön vandrar du i hagmarker, och i lövsalar, och i spännande klåvor, eller längs smala idylliska vägar, med glädjande många äldre hus bevarade. Alla lyses inte längre upp vintertid, men Hamburgö är i hög grad en levande ö. Ca 155 personer har valt att leva här året om. Hamburgö Gamla Skola ligger nästan mitt på ön, och är också öppen året om. Här finns bekväma sängar och vackra lokaler för arbete och fritid.

ÖSTERUT HAVET
Österut havet, såklart, en ö är ju en ö. Men utan muddringen av Hamburgsund på 1950-talet skulle sundet vara betydligt grundare, kanske till och med så grunt att ö-borna kunnat vada till affär och service i Hamburgsund - samhället alltså. Nu kan vi emellertid än idag njuta av vyerna över sundet Evert Taube i "Strövtåg i Ranrike" kallade "världens vackraste". Östsidan Hamburgö är skrudad av ek och lind, men också av gran. Hör växer blåsippor och gullviva, och mången annan rar ört. Och här vilar den svenska ståthållaren över Hornbora, fornborgen på fastlandssidan. Längre norrut smalnar sundet och här trängs husen upp mot "Vänd igen". Vandraren behöver emellertid vare sig vända eller vänta, då "elefantstigen" leder västerut, till Boviken och vägen mellan Sandvik och färjeläget.